Dubbelmoral, Nyfikenhet, Förebild...?

Jag vet inte om det bara är jag, eller även ni, som tänkt på att flera "stor-bloggare" skriver "Nää, jag tänker inte lägga upp vad jag fick för julklappar här på bloggen. Tänk på de som inte får några julklappar alls och sitter i ett gatuhörn eller vid en tunnelbanestation i Tensta och fryser..osv". (tog bara Tensta som ett exempel, stör ni er på det valet så tänk Mörby Centrum, Östermalm eller vad som helst! Kalla tunnelbanestationen XX om det känns lättare..)
 
Självklart förstår jag vad de menar! Och det är väldigt snällt skrivet av dem och de har en god tanke på ett vis.. men jag vet inte alltid av vilken anledning de skriver så.. För jag tror ganska direkt efter att de gärna kikar in på kompisens blogg för att se om hon fick den där iPhone5s som hon så gärna velat ha eller inte, eller instagram där folk lägger upp bilder på hur nöjda de är över allt de fått och skryter lite över hur "rik" man är.
 
Skriver de att man ska tänka på de fattiga barnen som fryser vid tunnelbanestationen i Tensta för att vara förebilder för deras yngre läsare?, istället för att lägga upp en rad lista på bloggen över allt de fått, så de yngre läsarna känner sig missnöjda, så bloggägarna sedan får mail från sura föräldrar o yadayada.. eller är det pga lite dubbelmoral, eller jaa. vad är det?
 
För om dessa bloggare verkligen tyckt så synd om de frysande barnen vid tunnelbanestationen i Tensta så hade de väll likagärna kunnat åka till tensta och gett det frysande barnet en filt och en kopp te att värma sig med! För jag tror inte på att barnet skulle ha så mycket pengar till en mobil eller dator, så hen kunnat läsa inlägget om hur synd du tycker att det är om det frysande barnet, om man inte ens har pengar för att kunna värma sig själv i kylan!? eller...?? Förstår ni liite av hur jag menar iallafall..?
 
Jag tror att människor ibland, inte bara bloggare, men jag har läst mycket nu igår och i veckan på olika bloggar att man skriver att man blir väldigt ledsen när man tänker på alla dessa människor som inte ens har ett hem värma sig i, en familj att skratta med eller ett barn som man känner är tryggt, när vi själva sitter här och kanske blir lite småputt för att man inte fick dendär mobilen som man så gärna ville ha. Men sedan när dessa bloggare får kommentarer som "du kan hjälpa barnen genom att stödja med 50kr i månaden" så var det inte lika viktigt för dessa bloggare längre... & då går dessa bloggare in på kompisens blogg för att se om hon fick dendär mobilen som man så gärna ville ha, men aldrig fick istället!
 
Detta inlägg blir lite osammanhängade, men förstår ni lite hur jag menar ändå? 
 
Jag kan också känna så att dessa bloggare som har väldigt stora bloggar - ofta har mycket pengar! Och ofta lägger "new in"-inlägg på dyra saker de får vecka efter vecka.. varför skulle det då vara speciellt på Julafton? ska man inte lägga upp sina "New In" i julklappsväg på julafton så kan det väll kvitta att lägga upp "New In" alla övriga dagar om året också?! Detdär barnet vid tunnelbanestationen i Tensta kanske fortfarande fryser även fast det är 16 Februari liksom.. Men då är det inte samma sak längre? Hmm..
 
Hur ser ni på dethär? Eller förstår ni ens min tanke eller hur jag menar? Inlägget blev ganska "spritt" men kommentera gärna era tankar!
 

 
/Mathilda

 

Ibland undrar man om de är männskliga..?

JA! Såhär har mina 2 senaste veckor sett/ser/kommer att se ut.. En vecka kvar, sen är det lite mer chill! Antar att ni i 9an förstår min känsla och frustration när man går in på schoolsoft och ser detta. Räcker det inte med att man redan har sjuk press över betygen som sätts innan terminen är slut och knappt kan sova på nätterna för det? Nej då har vi 15 inlämningar och 10 prov som ska pluggas till. Förstår inte heller när de säger "Aa men det var ju 4veckor sen sist vi hade prov" eller "men det är bara ett litet test, se det som en "läxa" ;))))" -Jo, tjena. En läxa som ska läsas på 50 sidor av och sen påverkar hela ens betyg. Plus att det är inte bara ett matteprov var fjärde vecka som vi måste fokusera på och alltid ligga steget före till så man kan allt till provet, nää, det är 16 ämnen där man ska va BÄST i varje ämne.
Och de lärare som säger "börja plugga 1-2 veckor innan provet så ni är ute i god tid" ..Jag förstår absolut att det är bra att va ute i god tid, men hur tusan ska jag hinna det när jag under de 1-2veckorna innan har 10 inlämningar och 5 prov som ska göras? Vart finns tiden? Samtidigt vill jag ha ett liv utanför skolan också! Jag vill vara i stallet, med mina vänner, gymma, festa, shoppa osv - men jag hinner ju aldrig! Skulle börjat gymma för 2veckor sen men har inte haft en enda dag ledig för det! För den lilla lediga tid där jag inte haft plugg, vart i stallet eller shoppat på stan -så har jag vart så himla trött att jag somnat på dirren.
 
Jag tror vi alla vill Prestera bra och gå ut med de Allra, allra bästa betygen! Jag har en otrolig prestationsångest i skolan och jag vill alltid ha de bästabästa betygen! Igår fick jag tillexempel ett B i Svenska och var sjukt missnöjd.
Jag är också sån som vill göra mycket...och då menar jag inte att jag inte kan sitta still utan alltid måste göra något. Kan lätt sitta framför datorn en hel dag och bara dega! Men Jag vill annars alltid vara med på allt, iaf i fysiska saker som ridning, döma fotbollsmatch, gymma om nån frågar typ. Säger sällan nej till sånna saker utan försöker alltid få det att fungera. Mina föräldrar tycker att jag är i stallet väldigt mycket, samtidigt som de vet att jag vill börja gymma och inte förstår hur jag ska få tid till det. De vet att jag sover 5h per natt pga av att jag vill göra så mycket när jag är vaken att jag inte ens "hinner" att sova, och mycket av det är ju pga av skolan och all press som kretsar det med betyg, gymnasieval främst.
Ugh! Nej behövde bara få skriva av mig! Vad tycker ni om detta? Kommentera! Behöver nån att diskutera med känner jag, även fast jag egentligen måste läsa ut min svenskabok tills på tisdag och har 400sidor kvar+ett spanskaprov där jag måste minst få C (och jag hatar spanska så det är tufft)... Oavsett om du går i 7an, 8an, 9an, 1an, 2an, 3an.. Hur har ni det på er skola eller hur känner du nu? Påverkas du av betygen och alla prov som ska göras? gymnasieval osv?
Jag har faktiskt ångest och jag vet att ni stöttat mig bra förrut! Så vill höra lite från ert håll nu!
 
/Mathilda

Scones & Te

Hejsaan! Ligger i sängen med te och nybakta scones och ser tonårsbossen!
Såhär började jag mitt inlägg för 2h sen. Nu ligger jag med tårar längst kinderna och panikar typ! Förlåt för att jag skriver sånnahär negativa inlägg här men jag vet inte om ni förstår tröttheten i denna kropp som jag vandrar runt med just nu.. Idag hade vi musikprov, vi hade 30 spanskaglosor att plugga på, till imorgon har vi NO-prov som är så sjukt stort! 3kapitel vilket motsvarar ~100 sidor och jag har 40 kvar att läsa och plugga in. På måndag har vi matte-prov och jag har kommit till typ hälften av kapitlet i boken. Sen har vi en engelskainlämning, typ ett tal på 5min och en lång text om en känd person också. Och på torsdag nästa vecka har vi spanska-prov, sen på fredag ska vi ha läst ut en 500siders lång bok och jag är på sid20. Feeeel theee loooove people! För att få er att förstå lite mer också så har jag cp-ont i huvudet för jag blir stressad och glömmer att äta+sova då, och mens-värk. Nä, detta är inte kul över huvudtaget. Har sovit 2h nu också så får ännu mindre tid att plugga klart till NOn, åhh, jag orkar inte!
Har så mycket mascara under ögonen just nu att jag kommer börja gråta för att jag är så ful känner jag.. haha åh, orkar inte med skolan! Fan. Har sån prestationsångest nu i 9an också, sista proven innan betygen för denna termin.. åhhh jag vill inte mer!
 
Samtidigt som jag ska avrunda dethär inlägget hör jag min 7åriga lillasyster sitta utanför min dörr och säga "jag måste göra färdigt dethär pusslet tills IMORGON, alltså IMORGON!!" 
 
ahh, hade gärna gort ditt pussel iställt för denhär skiten sis♥
 
/Mathilda

Läskigaste på länge!!!

Usch, måste berätta om det läskigaste som hände inatt!! Gud, hjärtattack på den alltså!
 
Jag satt och kollade på Pll, klockan var ungefär 03 på natten, min bror satt vid datorn på sitt rum och mamma jobbade där nere - Jaa vi är uppe länge i vår familj, men pappa & Emma sov iaf! Just i det momentet var det SÅ läskigt på pll! Tjejerna var ute i en skog, asmörkt och det var såååå läskig stämningsmusik i bakrunden. DÅ hör man bara värsta "dunret" inne på toan, lät som att allt rasa, marken flytta sig skåpen krashade och det var jordbävning. Kan ni förstå hur jag hoppa till? Då var det spegeln (som sitter fast på skåpluckan över handfatet) som hade rasat rakt ner i golvet och splittras i tusen bitar. Ingen var inne på toan och klockan var 03 på natten!
Jag har sagt det för och jag säger det igen, det spökar i vårt hus på nätterna!! Allt händer alltid på nätterna, dörrklockan sätts på av sig själv och ringer sååå creepy ringsingnaler, känns som en clown cyklar runt på en enhjuling nere i hallen med blodiga huggtänder, haha, nej men det är så läskigt!! Dörrar kan stängas och öppnas av sig själva på nätterna, och nu, spegeln som rasar utan att nån ens är i det rummet! Usch, usch, usch....
/Mathilda
 

När man blir tvungen att välja

Vet inte hur jag ska börja detta inlägget.. Hej? På något sätt känns den starten fel och stel. Kära vänner/släkt/bekanta? Eller vilka är ni människor ens, känner kanske hälften av er.. Eller alla mina läsare kanske ifs bara är folk jag känner.. Halloj! - Nej det känns för "glatt" på något sätt. Om man kan låta för glad. Välkomna! -Nää.. bara nää..
 
Väljer att börja med ett classic Hejsan ändå tror jag. Så Hejsan ni! Vänner, bekanta, folk jag inte känner, släkt, bror, granne... vad ni nu än är. Kul att ni läser just min blogg!
 
Om 2 dagar fyller jag år. Dvs för 15 år sedan föddes en liten krabbat på Karolinska Sjukhuset i Stockholm, 52 cm lång och 3990g stor som sedan kom att kallas Mathilda Ljungberg. Växte upp i en 4-rums lägenhet i Bergshamra med sina två syskon, mamma & pappa. Hon spelade fotboll mycket och red ibland. - Det var jag. Nu sitter jag här i vår Villa i Danderyd, galen i hästar och inte alls lika intresserad av fotboll.
Jag har haft en väldigt bra uppväxt ändå hittills! Inte mycket alls att klaga på. Tycker det är onödigt att klaga & sura. Gnälla på allt och känna att det är så synd om mig hit och dit hela tiden. -Visst får man ha sina svackor, det har alla, men jag tycker man ska försöka vara glad och se det positiva i det mesta hela tiden. Gnäller man och är deppig så blir man oftast ännu mer gnällig och deppig. Så det går till bara.
 
Jag ändrades faktiskt lite efter konfan, faktiskt! Träffade nya vänner som såg på saker och ting annorlunda. Mina vänner i Danderyd är härliga också, det är inte det jag menar. Men mina vänner från konfan är väldigt glada och roliga. Trevliga och frammåt till förslag och vill liksom komma framåt. Som jag nämnt tidigare är jag väldigt självständing. Valde att åka på konfirmationen helt själv utan att känna NÅN alls. Ville känna nya människor och känner mig rätt stark, inte så att jag tycker jag är bäst,snygg och att alla älskar så jag lätt skulle hitta nya vänner, menar inte så, utan jag kan klara mig ändå, även om jag inte har 1000 vänner runt om mig. Är självständig och hittar alltid en lösning även fast det kanske inte alltid blir som man tänkt sig, det löser sig ändå liksom..
 
Det finns dock folk som inte alls är självständiga. Endast lutar sig på andra och får panik om folk har planer utan att man själv är med ellerliknande. Vill ta plats överallt och nästan bli lite "bossig". Sånna människor funkar inte jag alls med, över huvudtaget. 
Sen finns det några som inte är självständiga alls heller, som lutar sig så mycket på de som är självständiga då de anser att de klarar av saker som inte den själv klarar av. Och då menar jag inte att man ej orkar bära matkassen efter man har handlat på ICA, utan att man vågar stå upp för sina åsikter, vågar gå sin egen väg, göra det man själv gillar, inte försöker vara som andra utan att man har kontrollen själv och vet vad man vill. Vet vilket folk man vill umgås med och kan säga till de man inte vill umgås med att - jag vill inte vara din vän längre. 
 
Och det är där jag har ett problem. För jag har en vän, som inte alls är självständig för 5 öre. Hon tror att hon är det, but she´s not. Hon har blivit så på senare tid. Tror det kan handla om osäkerhet i denna ålder, och denna personen är så sjukt osäker alltså! Hon är en både den personen som vill ta sån plats där hon känner att hon är bäst, samtidigt som hon är så svag. Hon hänger efter de som är självständiga och vill vara som de lite, då hon själv är så osäker. 
Detta har skadat mig physiskt. Alltså på riktigt. Jag wainar inte och vill att ni ska tycka synd om mig utan detta är ett inlägg om att säga ifrån och sätta ner foten. Både för min och hennes skull - för hon kommer inte klara sig långt genom att hänga efter personer såhär.. Kan inte skriva ut mer detaljerat om detta, vad hon har gjort och vem det är då jag 1. INTE hänger ut folk på min blogg! 2. Jag vill att hon nånstans ska kunna tänka själv att - detta inlägg kanske är riktat mig mot mig.. jag måste nog förbättras. Att hon blir självständig själv och vågar se sina brister och inse att hon inte alls är perfekt! Sånt måste man ibland kunna förstå utan att nån ska behöva gå fram ocg skrika det rakt ut i ansiktet på en. För då börjar personen bara försvara sig. Jag vill att denhär personen ska kunna inse detta själv! Så du som läser nu! TÄNK. Har du nån gång betett dig så som jag har skrivit? Har jag eller nån annan tidigare gett hintar om att det kan vara dig detta inlägg handlar om? Känner du dig osäker? Jag tror att den tjejen jag skriver detta om inte kommer förstå att det är henne det handlar om. Hon är så upptagen i att hon är bäst och vackrast av alla att hon inte inser detta.
 
Men det har sårat mig så sjukt dethär. Mina föräldrar har bett mig att antingen säga upp vänskapen med denna tjej. Och det är en tjej jag har känt länge. ELLER så har de sagt att jag måste lägga ner bloggen - för min skull. För jag mår inte psykist bra av att umgås med denna tjej. Och vad jag än väljer så lär detta sluta. För det är inprincip min blogg och mitt liv hon har som mål att krossa känns det som vissa stunder. Dethär valet tycker jag är supersvårt. Jag har försökt att låta bli att bli tvungen att välja mellan en vän och blogg, men det har gått så långt att det inte håller längre, för min eller hennes skull. Jag känner mig faktiskt väldigt osäker just nu.
 
Jag vill inte gråta mer över henne. Jag må vara 15 år gammal & självsäker. Men ibland bara rullar jag ihop till dendär lilla krabbaten på Karolinska Sjukhuset för 15 år sen. Hon som idag skriver detta långa inlägg. Mathilda Ljungberg. Jag.
 
Trots min självsäkerhet annars så är detta ett svårt val. Blogg eller vän.. Vad skulle ni gjort? Need your help guys!
 
puss, Mathilda
 
 

Denna dag betyder fan mycket

Åh. Fredag den 13. Det är imorgon! Fredag den 13 låter ju inte så lovande när det gäller tur och inte tur. Men å andra sidan är ju 13 mitt turnummer. Så nu gäller det väll I guess. Kommer 13 vara den dag som blir otursdag eller turdag i framtiden? We'll see about that...
 
Klockan 11.30 är det Trasans tur att besiktigas och göra tester. Jag hoppas så innerligt att hon kan vara frisk nu! Har kämpat så mycket med en häst som vart skadat och som egentligen inte passat mig så bra då hon är en storhäst + rätt så seg.. och jag vill ha en pigg och snabb ponny.. Men jag har fan kämpat. Gått på tråkiga promenader i regnet när kompisarna bredvid har lastat hästarna till hoppträningar hit och dit. Har bara fått skritta henne när de andra galopperar på ängarna. Har vart så arg och ledsen flera gånger när hon inte lyssnat när jag har ridit henne, men nu börjar jag äntligen lära mig och få greppet om henne. Och jag vill förbättra det mer!! Jag vill också galoppera på ängar nu! Jag vill också lasta till hoppträningar! Kan det inte bli vår tur nu? 11.30. Tiden efter det kommer jag sitta med mobilen i handen under lektionerna och bara stirra på skärmen - vänta på samtalet då Eva ringer och berättar hur det har gått. Åh, vet inte om jag kommer våga svara ens.. Jag hoppas så mycket att hon är frisk nu, snälla. 9 månader räcker - nu är det vår tur!
♥♥
 
/Mathilda
 

Inte min kväll

Mår jättedåligt just nu och har gråtit massor ikväll. Har stora ringar under ögonen av alla tårar. Pratade med mamma om allt som jag stängt inne så länge.. Känns som att ingen förstår, men är iaf väldigt ledsen och behöver lite tid att tänka själv nu. 
/Mathilda
 

Tankar jag haft idag

Gud vad tjock jag har blivit denna sommar. En vecka kvar till skolan börjar, vad ska jag ta mig till? Vi har skitschema, börjar 8.10 varje dag.. Undra hur mamma ser ut efter frissan, hoppas det blev bra! Gud vad jag vill ha en häst! Jag fyller år om en månad, vad ska jag önska mig? Måste till stan i veckan och shoppa nytt till skolan börjar. Ska man köpa en pälsväst? värt? Kommer jag bara rida Trasan i höst? Gud vad najs det är att duscha..känslan efter när man känner sig ren och fräsch! Hur blir det när 00erna börjar på mörby och vi kommer vara äldst? Jag borde satsa mer på bloggen. Pappa fyller år! Det är för himla härligt att cykla! Borde börja åka rullskriskor, det är jättebra träning och säkert rätt kul! Jag borde renovera om mitt rum igen. varför är jag singel? Vad ska jag göra imorgon? Kommer inte jag tävla nåt alls hela denhär terminen?
Dethär är bara ett urval av alla tankar som har snörrat runt i mitt huvud idag. Tror man lätt glömmer bort eller inte tänker på hur mycket man tänker per dag. Speciellt hos oss tonåringar. Massor av tankar som snörrar runt...
 
 
Vad händer..? Varför gör hon så..? Borde jag..? Har han redan..? Är jag också..? Ska alla..? 
 
Tänk igenom typ vad ni har tänkt idag (Oh Mathilda goes deep).. Det är så himla mycket som cirkulerar i ens hjärna hos oss. Inte konstigt att man behöver vila ibland..
Eller är det när man vilar som man tänker mest? Kommer jag nån gång sluta tänka och fundera över allting eller är det bara jag som tänker mycket?
 
Hm..
Lite såhär tänker jag nu. Huvudet snörrar av alla tankar. Vad kommer hända nu?
 
/Mathilda
 
 

We Can´t Stop

 
~Remember only God can judge ya
Forget the haters 'cause somebody loves ya~
 
/Mathilda

När folk härmas

Nu blir jag seriöst lite irreterad. Här sitter man och kämpar med kollage, jobbar och försöker matcha ihop det perfekt och så kommer nån och härmar RAKT AV.. Visst, jättekul att du gilla mitt kollage och gillar det jag gör... men det är lite roligare om du hittar på något eget istället, håller du inte med? 
 
Det hade vart en sak om det hade vart något plagg som var samma, men att ALLA plagg är samma och att personen i fråga döper kollaget till nästan samma namn + att hon precis innan hon gjort kollaget gillat flera av mina plagg från bl.a de kollaget - tyder ju på att hon kopiera mig och inte nån annan.
 
Neej, blir lite smååttt irreterat. För man lägger ändå otroligt mycket tid på att göra dessa kollage..
 
Försök att komma på något eget nästa gång!
 
Min bild:
 
"Hennes" bild:
 
 
Nån som ser någon likhet? Eller är det bara jag?
 
/Mathilda

RSS 2.0