När man blir tvungen att välja

Vet inte hur jag ska börja detta inlägget.. Hej? På något sätt känns den starten fel och stel. Kära vänner/släkt/bekanta? Eller vilka är ni människor ens, känner kanske hälften av er.. Eller alla mina läsare kanske ifs bara är folk jag känner.. Halloj! - Nej det känns för "glatt" på något sätt. Om man kan låta för glad. Välkomna! -Nää.. bara nää..
 
Väljer att börja med ett classic Hejsan ändå tror jag. Så Hejsan ni! Vänner, bekanta, folk jag inte känner, släkt, bror, granne... vad ni nu än är. Kul att ni läser just min blogg!
 
Om 2 dagar fyller jag år. Dvs för 15 år sedan föddes en liten krabbat på Karolinska Sjukhuset i Stockholm, 52 cm lång och 3990g stor som sedan kom att kallas Mathilda Ljungberg. Växte upp i en 4-rums lägenhet i Bergshamra med sina två syskon, mamma & pappa. Hon spelade fotboll mycket och red ibland. - Det var jag. Nu sitter jag här i vår Villa i Danderyd, galen i hästar och inte alls lika intresserad av fotboll.
Jag har haft en väldigt bra uppväxt ändå hittills! Inte mycket alls att klaga på. Tycker det är onödigt att klaga & sura. Gnälla på allt och känna att det är så synd om mig hit och dit hela tiden. -Visst får man ha sina svackor, det har alla, men jag tycker man ska försöka vara glad och se det positiva i det mesta hela tiden. Gnäller man och är deppig så blir man oftast ännu mer gnällig och deppig. Så det går till bara.
 
Jag ändrades faktiskt lite efter konfan, faktiskt! Träffade nya vänner som såg på saker och ting annorlunda. Mina vänner i Danderyd är härliga också, det är inte det jag menar. Men mina vänner från konfan är väldigt glada och roliga. Trevliga och frammåt till förslag och vill liksom komma framåt. Som jag nämnt tidigare är jag väldigt självständing. Valde att åka på konfirmationen helt själv utan att känna NÅN alls. Ville känna nya människor och känner mig rätt stark, inte så att jag tycker jag är bäst,snygg och att alla älskar så jag lätt skulle hitta nya vänner, menar inte så, utan jag kan klara mig ändå, även om jag inte har 1000 vänner runt om mig. Är självständig och hittar alltid en lösning även fast det kanske inte alltid blir som man tänkt sig, det löser sig ändå liksom..
 
Det finns dock folk som inte alls är självständiga. Endast lutar sig på andra och får panik om folk har planer utan att man själv är med ellerliknande. Vill ta plats överallt och nästan bli lite "bossig". Sånna människor funkar inte jag alls med, över huvudtaget. 
Sen finns det några som inte är självständiga alls heller, som lutar sig så mycket på de som är självständiga då de anser att de klarar av saker som inte den själv klarar av. Och då menar jag inte att man ej orkar bära matkassen efter man har handlat på ICA, utan att man vågar stå upp för sina åsikter, vågar gå sin egen väg, göra det man själv gillar, inte försöker vara som andra utan att man har kontrollen själv och vet vad man vill. Vet vilket folk man vill umgås med och kan säga till de man inte vill umgås med att - jag vill inte vara din vän längre. 
 
Och det är där jag har ett problem. För jag har en vän, som inte alls är självständig för 5 öre. Hon tror att hon är det, but she´s not. Hon har blivit så på senare tid. Tror det kan handla om osäkerhet i denna ålder, och denna personen är så sjukt osäker alltså! Hon är en både den personen som vill ta sån plats där hon känner att hon är bäst, samtidigt som hon är så svag. Hon hänger efter de som är självständiga och vill vara som de lite, då hon själv är så osäker. 
Detta har skadat mig physiskt. Alltså på riktigt. Jag wainar inte och vill att ni ska tycka synd om mig utan detta är ett inlägg om att säga ifrån och sätta ner foten. Både för min och hennes skull - för hon kommer inte klara sig långt genom att hänga efter personer såhär.. Kan inte skriva ut mer detaljerat om detta, vad hon har gjort och vem det är då jag 1. INTE hänger ut folk på min blogg! 2. Jag vill att hon nånstans ska kunna tänka själv att - detta inlägg kanske är riktat mig mot mig.. jag måste nog förbättras. Att hon blir självständig själv och vågar se sina brister och inse att hon inte alls är perfekt! Sånt måste man ibland kunna förstå utan att nån ska behöva gå fram ocg skrika det rakt ut i ansiktet på en. För då börjar personen bara försvara sig. Jag vill att denhär personen ska kunna inse detta själv! Så du som läser nu! TÄNK. Har du nån gång betett dig så som jag har skrivit? Har jag eller nån annan tidigare gett hintar om att det kan vara dig detta inlägg handlar om? Känner du dig osäker? Jag tror att den tjejen jag skriver detta om inte kommer förstå att det är henne det handlar om. Hon är så upptagen i att hon är bäst och vackrast av alla att hon inte inser detta.
 
Men det har sårat mig så sjukt dethär. Mina föräldrar har bett mig att antingen säga upp vänskapen med denna tjej. Och det är en tjej jag har känt länge. ELLER så har de sagt att jag måste lägga ner bloggen - för min skull. För jag mår inte psykist bra av att umgås med denna tjej. Och vad jag än väljer så lär detta sluta. För det är inprincip min blogg och mitt liv hon har som mål att krossa känns det som vissa stunder. Dethär valet tycker jag är supersvårt. Jag har försökt att låta bli att bli tvungen att välja mellan en vän och blogg, men det har gått så långt att det inte håller längre, för min eller hennes skull. Jag känner mig faktiskt väldigt osäker just nu.
 
Jag vill inte gråta mer över henne. Jag må vara 15 år gammal & självsäker. Men ibland bara rullar jag ihop till dendär lilla krabbaten på Karolinska Sjukhuset för 15 år sen. Hon som idag skriver detta långa inlägg. Mathilda Ljungberg. Jag.
 
Trots min självsäkerhet annars så är detta ett svårt val. Blogg eller vän.. Vad skulle ni gjort? Need your help guys!
 
puss, Mathilda
 
 

Kommentarer
Postat av: Malin

always here for you <3

Svar: <3
Mathilda Ljungberg

2013-09-26 @ 23:52:29
URL: http://soderquists.blogg.se
Postat av: Charlotta

sv; oh tack, gulle du! Och detsammma! :)

2013-09-27 @ 08:30:35
URL: http://charlottakarlssons.blogg.se
Postat av: Phia

Jättebra skrivet! Förstår helt vad du pratar om och det är skönt och läsa ett annat perspektiv förutom sin egen. Finns och prata om det behövs <3

Svar: Jaaa, Taack! <3
Mathilda Ljungberg

2013-09-27 @ 20:36:12
URL: http://sophiamannerfelt.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0